Titta på bilden här ovan! Här står de verkliga havsöringspionjärerna på Österlen. Nils ”Trille” Nordin till vänster och Nils Eldh med en nyfångad havsöring till höger. Dessa två gentlemän upptäckte Österlens fantastiska havsöringsfiske.
   De hade fått fisket med modersmjölken och fiskade i åar och sjöar som alla andra tills en dag då de bestämde sig för att testa att fiska från kusten. Här upptäckte de en outforskad guldgruva. Havsöringen högg på deras beten och den gjorde det ofta. De hungriga havsöringarna simmade omkring där ute i tusental.
   Detta utspelar sig i början av andra världskriget. Göte Borgström på AB Urfabriken hade just uppfunnit kastkanonen Record-rullen som i Mörrumsån firade stora triumfer. Nils och ”Trille” var inte sena med att skaffa det senaste i rullväg.
   I Danmark började man ungefär samtidigt upptäcka kustfisket och här använde man franska haspelrullar för att nå ut till havsöringen.
   ”Trille” och Nils sågs ofta komma cyklande med spö och ryggsäck. ”Trille” bodde i Järrestad (där jag själv är född) och Nils i Simrishamn. Ändå var det inte ovanligt att stöta på dem i Kåseberga ena dagen och uppe i Kivik den andra. Helt beroende på rådande vindförhållanden. Precis som idag med andra ord fast vi är lite bekvämare av oss, vi tar helst bilen.
   När de kom hem på kvällen var ofta ryggsäckarna fulla med fisk. När någon frågade var de fiskat så sa de i havet men ingen trodde att man kunde fånga någon fisk där, och absolut inte utan båt, så man trodde att de ljög för att inte avslöja sitt fiskevatten.

– De skulle bara veta vad vi hade i ryggsäckarna!
   Så brukade ”Trille” säga till min far, som för övrigt lärde sig fiska havsöring vid kusten av ”Trille”.
   ”Trille” bodde ju i Järrestad som sagt, liksom min far som har berättat att ”Trille” ofta stod vid sin maskin nere i Näckebo, där han arbetade, och tittade ut genom fönstret på flaggan för att se var vinden kom ifrån. Slog vinden plötsligt om till sydost stängde han ”Lizzy” (hans smeknamn på maskinen) och gav sig iväg på cykeln för att fånga en havsöring.
   Nils och ”Trille” lärde sig snabbt att väder och vind har stor betydelse för fiskelyckan. Liksom att använda rätt utrustning för att nå ut så långt som möjligt.
   De använde spunna silkeslinor som de fick hänga på tork då de kom hem. Efter ett tag började de göra egna beten.

Nils göt ett drag som han sålde i sin egen butik. Det så kallade ”Eldh-draget”. Än idag kan man se detta drag i de ”gamla” lokala havsöringsfiskarnas draglådor.
   Stålspön använde de till en början men när splitcanespöna kom så var de inte sena att prova dessa. Enhands var det enda som gällde.
Vadare var det inte tal om på den tiden utan fiskekläderna skilde sig inte så mycket från findressen. Kostym, hatt eller keps och gummistövlar var standard men ändå fick de fisk!
Snart upptäckte även andra vad Nils och ”Trille” sysslade med och havsöringsfiskarna ökade efterhand. Däribland ”Trilles” bror Pelle Nordin, Stig ”Kegge” Andersson, Hardy ”Mosse” Hansson, Nils bror Stieg Eldh (pressfotografen som tagit bilden på pionjärerna), Sven-Åke ”Bubblan” Lindström – handlaren i byn, min far Bo ”Putte” Mårtensson och Rolf ”Isten” Nilsson med flera.
   Tillsammans utvecklade och förfinade de metoderna, med stor hjälp av den årliga ABU-katalogen, för att bli så effektiva i sin ”jakt” som möjligt.
   De fiskade i princip varje helg från oktober (detta var innan den fredning som vi har idag) till juni och de bästa månaderna var november, december, mars och april.
   De åkte hemifrån innan gryningen och de flesta sov aldrig natten innan ett fiskepass. Min far har berättat när han och Sven-Åke en gång skulle hämta Pelle, ”Trilles” bror, klockan 4 på natten. Sven-Åke var och hämtade sin dotter på ett dansställe klockan 1 och då de kom körande i Järrestad förbi Pelles hus så såg de Pelle gå fram och tillbaka på vägen med ryggsäcken på ryggen och spöet i handen. Snacka om att vara fiskesugen …
   Jag tänker ofta på dessa pionjärer då jag står där ute i mina goretex-kläder och neoprenvadare. Tänk vad mycket vi har att tacka dessa ”upptäckare” för. Så nästa gång du står utvadad skänk ”Trille” och Nils en tacksamhetens tanke. Utan dem så hade du kanske aldrig upptäckt detta fantastiska fiske?
/Peter Mårtensson


Fotnot: Än idag påminns jag om ”Trille” och hans gärning för havsöringsfisket här på Österlen. I min fiskeklubb har jag en havsöringsfiskande klubbkamrat som heter Mikael. Han är ”Trilles” systers barnbarn. Äpplet faller inte så långt från trädet heter det visst …
   Stort TACK till Stieg Eldh för lånet av den fina bilden.